Jag ser på dig med förundran i min blick,
Jag tänker på dig med beundran i mina tankar,
Jag rör vid dig och känner hur våra hjärtan bankar,
I takt med våra andetag medan tiden står stilla.
Du stillar min gnagande oro,
Du lindrar min ångest och min rastlöshet,
Ersätter den med naken vakenhet,
Som gör att jag stilla somnar i din trygga famn.
Omfamnade av varandra möter vi världen,
I hemlighet och tystnad tassar vi på tå,
Jag lutar mig mot dig och hör ditt hjärta slå,
Och dina leende ögon lugnar i skydd av trädets skugga.
Skuggade av maskerade demoner,
Jagade av vassa minnen och inre hån,
I våra själar hörs öronbedövande dån,
Som river upp och rubbar vår balans.
En baldans med Fru Ångest och Herr Panik,
Som avslutas med en drink gjord på skräckfyllda illusioner,
Omgivna av fisförnäma damer och arroganta baroner,
Skålar vi påhejade av uppjagade tankar.
Tankade av livsförtret och återkommande depressioner,
Kravlar vi oss uppför uppförsbackar av glassplitter,
För att nå krönet och översköljas av uppmuntrande fågelkvitter,
Lugnande medicin för våra trötta sinnen och vår tappade livslust.
Lusten väcks i våra kärlekstörstande kroppar,
Utsvultna söker vi oss till varandra,
Och låter fingrarna vandra,
Längs vår nakna hud.
Hårdhudade och ovana vid själslig närhet,
Trevar vi försiktigt framåt,
I ett gränsland mellan skratt och gråt,
Där våra fingrar provar nya stigar.
Stigande förhoppningar i en kravlös relation,
Där två kroppar förenas och blir till en,
Nyfiket undrandes vad som händer sen,
När kyssarna trängt sig genom de sista försvaren.
Vi eftersöker varandras svar,
På aldrig sinande frågor och funderingar,
Försöker föreställa oss varandra i olika munderingar,
För att skapa oss bilder av vilka vi är och vilka vi skulle kunna vara.
Goda avsikter och rena känslor av äkta vara,
Gör att vi trasslar in oss i varandra och håller fast,
Från den ivriga kärleken tar vi ingen rast,
I stället vilar vi ständigt i varandras närhet.
Heta kyssar och varma smekningar,
Växlas med mjuka ord och ljuva melodier,
Vi skapar imaginära tavlor och vackra symfonier,
I vårt utforskande av vår nyväckta kärlek.
En kär lek mellan två ensamma människor,
En hon och en han som söker efter någon som förstår,
Någon som tränger sig igenom även de tätaste snår,
För att reda ut den vildvuxna vilsenheten, så frön och sätta skott.
Skotta stigarna rena från snö och smuts,
Sopa rent dem från salt och grus,
Öppna upp för solens strålar och vindens sus,
Och plantera vackra växter där sumpmark förvandlats till frodiga rabatter.
Många gånger har jag erbjudit rabatt vid köp av mitt liv,
I ett försök att avsluta mitt eviga lidande,
I stunder när jag tröttnat på mitt ständiga kvidande,
Och tappat allt hopp på själslig helning.
Hela tiden finns ensamheten hos mig,
Gnagandes försöker den äta upp det som går att kalasa på,
Och oron kedjar fast mig när jag försöker gå,
Så jag blir en klaustrofobisk fånge i mig själv.
Skälvande bryter jag mig loss och påbörjar min jakt efter friheten,
Men tappar bort mig i den täta dimman, vilse i min egen själ,
Orden tryter och jag är nära på att svälta ihjäl,
Där jag planlöst vandrar omkring i det slukande mörkret.
Retsamma hån från mitt eget inre,
Begränsar min framfart och saktar ned min strid,
De destruktiva tankarna tar vid,
Och får mig att sjunka allt djupare i gyttjan.
Mitt bland detta gytter av nedåtgående spiraler,
Dyker det upp en spännande och vacker gestalt,
Som tar mig i handen och säger ”Friheten är nästa anhalt”,
Och jag lystrar och följer i hans fotspår.
Allt som oftast spårar verkligheten ur,
När spöken jagar en bort från all logik,
När meningsfulla ord förvandlas till tomma skrik,
Och när spruckna minnen skapar olösliga pussel.
Det är då naiva nyfikna pussar,
Får en att börja agera och vakna till liv,
Förpassa allt det mörka till ens innersta arkiv,
Vilket ger en välbehövd paus från att fly från livet.
Vetskapen om att det finns någon som vill vara nära,
Någon som förstår bättre än någon annan,
Någon som lyssnar utan att ta sig för pannan,
Översköljer mig med känslor av trygghet och lättnad.
Att existera i din närhet är förbluffande lätt,
En kyss från dig jagar bort allt som skrämmer mig,
Jag undrar i min tystnad ”Hur kan det komma sig?”,
Och inser att jag funnit världens vackraste människa.
trubbelmakaren 